Kapitel 2
Kategori: Allmänt
Previous
Mamma slår knytnäven hår i bordet och rusar sedan fram till mig, men innan hon hunnit säga något så har jag sprungit ut till hallen, och då säger hon: Och vart fan tror du att du är på väg?!
Jag tar på mig mina foppatofflor och springer sedan ut, ut från lägenheten, ut till friheten.
När jag sprungit en bit så kom jag på, Louis. Jag springer till skolan där jag ser Louis på parkeringen.
- LOUIS!! Skriker jag och rusar fram till honom.
Louis omfamnar mig, men säger inget. Och så står vi, tysta, enda tills regnet börjar ösa ner.
- Vill du hänga med hem till mig en stund? Frågar han då, och jag svarar med en nickning.
Vi sätter oss i hans svarta Volvo, och sedan blir vi återigen tysta.
Vi är tyst hela vägen hem till Louis, så väl hemma hos honom blir jag vettskrämd när han säger: Ja, så här bor jag! I en liten fyra.
Jag kollar ut ur bilrutan och ser en massa lägenheter. Jag nickar å sedan kliver jag ut ur bilen samtidig som Louis.
Hela vägen in till lägenheten säger vi heller inte ett ord. Jo, Louis frågar om han ska ta min jacka och hänga upp den och jag svarar med ett tyst “mm”, men mer än så säger vi inte.
Jag tar av mig skorna och sedan säger Louis åt mig att sätta sig i soffan medan han hämtar två koppar kaffe.
Under tiden han är borta så passar jag på att kolla mig runt lite. Det ser inte ut som jag trodde att det skulle göra, det ser mer “modernt” ut, ungefär som i IKEA katalogerna.
- Så.. Säger Louis och ger mig ena kaffekoppen. Jag ler. Han sätter sig ner bredvid mig och frågar sedan: Vad är det som har hänt?
Jag harklar mig lite, men säger sedan: Jag vet inte riktigt, jag minns bara att mamma skrek på mig och att jag sedan sprang till skolan.
Han nickar.
- Var hon full? Frågar han sedan. Och jag nickar igen.
- Vet hur det känns... Min mamma var likadan, säger han då. Jag sväljer en klunk kaffe och säger sedan: Blev hon bättre? Slutade hon att dricka?
Och då blev det tyst. Men efter ett tag så säger han: Jag vet inte.. Jag skildes ifrån henne när jag var 15, jag hamnade i en ny familj.
Mina ögon vart stora som golfbollar kändes det som. Jag ställde ner kaffekoppen på soffbordet och kramade sedan om honom. Det kunde väll inte vara fel att försöka trösta sin lärare med en kram? Tänkte jag.
Jag kände hur Louis log och sedan kramade om mig.
Han skrattade till och skakade på huvudet, sedan sa han: Du är super fin, visste du det? Och sen kysste han mig.
Vart värsta kortis kapitel det här... men lovar att nästa blir mycket längre!
+3 kommentarer för kapitel 3? x