Varför välja?

Kapitel 2

Kategori: Allmänt

Previous
Mamma slår knytnäven hår i bordet och rusar sedan fram till mig, men innan hon hunnit säga något så har jag sprungit ut till hallen, och då säger hon: Och vart fan tror du att du är på väg?! 
Jag tar på mig mina foppatofflor och springer sedan ut, ut från lägenheten, ut till friheten. 
När jag sprungit en bit så kom jag på, Louis. Jag springer till skolan där jag ser Louis på parkeringen.
- LOUIS!! Skriker jag och rusar fram till honom.


Louis omfamnar mig, men säger inget. Och så står vi, tysta, enda tills regnet börjar ösa ner.  

- Vill du hänga med hem till mig en stund? Frågar han då, och jag svarar med en nickning.
Vi sätter oss i hans svarta Volvo, och sedan blir vi återigen tysta.

Vi är tyst hela vägen hem till Louis, så väl hemma hos honom blir jag vettskrämd när han säger: Ja, så här bor jag! I en liten fyra.

Jag kollar ut ur bilrutan och ser en massa lägenheter. Jag nickar å sedan kliver jag ut ur bilen samtidig som Louis.
Hela vägen in till lägenheten säger vi heller inte ett ord. Jo, Louis frågar om han ska ta min jacka och hänga upp den och jag svarar med ett tyst “mm”, men mer än så säger vi inte.
Jag tar av mig skorna och sedan säger Louis åt mig att sätta sig i soffan medan han hämtar två koppar kaffe.
Under tiden han är borta så passar jag på att kolla mig runt lite. Det ser inte ut som jag trodde att det skulle göra, det ser mer “modernt” ut, ungefär som i IKEA katalogerna.
- Så.. Säger Louis och ger mig ena kaffekoppen. Jag ler. Han sätter sig ner bredvid mig och frågar sedan: Vad är det som har hänt?
Jag harklar mig lite, men säger sedan: Jag vet inte riktigt, jag minns bara att mamma skrek på mig och att jag sedan sprang till skolan.
Han nickar.
- Var hon full? Frågar han sedan. Och jag nickar igen.
- Vet hur det känns... Min mamma var likadan, säger han då. Jag sväljer en klunk kaffe och säger sedan: Blev hon bättre? Slutade hon att dricka?
Och då blev det tyst. Men efter ett tag så säger han: Jag vet inte.. Jag skildes ifrån henne när jag var 15, jag hamnade i en ny familj.
Mina ögon vart stora som golfbollar kändes det som. Jag ställde ner kaffekoppen på soffbordet och kramade sedan om honom. Det kunde väll inte vara fel att försöka trösta sin lärare med en kram? Tänkte jag.
Jag kände hur Louis log och sedan kramade om mig.

- Vill du veta en sak? Frågade han. Jag gav honom en konstig min och sa sedan: Vadå?
Han skrattade till och skakade på huvudet, sedan sa han: Du är super fin, visste du det? Och sen kysste han mig.
Vart värsta kortis kapitel det här... men lovar att nästa blir mycket längre! 
+3 kommentarer för kapitel 3? x

Kapitel 1

Kategori: Allmänt

- Det är tredje gången vi bråkar nu, suckar jag. Det är som om han vill att vi ska göra slut. Ska jag göra slut? Amanda?
Amanda tittar upp ifrån boken och tar sedan en slinga från hennes blonda, lockiga hår och lägger den bakom hennes öra.
- Ni har ju tekniskt sätt bråkat enda sedan dagen ni blev tillsammans, och ni har varit tillsammans i snart tre månader.. Ja, Hanna, jag tycker att ni ska göra slut! Harry är ju värsta skithögen och har alltid varit!
Jag suckar och lutar huvudet mot mina händer. Att jag och Harry har varit ihop i tre månader är chockerande, för både mig och hela gymnasiet.
Jag kollar på klockan och ser att det bara är fem minuter kvar tills SO:n börjar. Jag slår lite lätt på Amandas axel och hon fattar genast vad jag menar och ställer sig upp.

- 5 veckor kvar, och sedan börjar allvaret.. Suckar Amanda. Jag skrattar.
Skolklockan ringer och lektionen börjar.
SO:n med Mr Louis Tomlinson är är något jag kommer att sakna när vi gått ut gymnasiet. Dels för att hans lektioner är de roligaste, men mestadels för att jag inte kommer kunna se hans sexiga kropp i kostym längre.  
- Idag ska vi prata om lite allt möjligt, säger Louis och kollar ut mot eleverna.
Lektionen går som vanligt ut på att han frågar oss en massa roliga frågor och tillslut så pratar vi om helt andra saker än det vi egentligen skulle prata om.
Efter en och en halvtimmes snackande om hans barndom och fritid så slutar lektionen, för alla förutom mig.
- Du, Hanna, kan jag få prata med dig en liten stund? Säger Louis och kollar på mig med hans himmel blåa ögon.
Jag nickar och känner sedan hur rodnaden växer i mitt ansikte, och jag antar att Louis ser det.
- Inte behöver du rodna för det heller! Säger han och skrattar.
Jag kollar ner i min pärm och ler.
- Jag har märkt att du inte hänger med så mycket på lektionerna, varför är det så? Säger han och kollar på mig, med en min som såg ut att betyda “tycker du jag är snygg eller så?”.
Jag skrattade tyst för mig själv, jo, det är för att du är så sjukt jävla sexig så att man verkligen inte KAN hänga med på lektionerna! Tänkte jag.

- Det är nog för att jag har det så jobbigt hemma å så.. du vet.. mamma mår inte så bra just nu! Slutade det med att jag sa, för ja, det var ju faktiskt sant. I fyra veckor nu så har hon supit sig full varje kväll, tack vare den där jävla surgubben som kallas för pappa.
Louis nickar.
- Du vet, du kan alltid komma och snacka med mig ifall det blir FÖR illa. Säger han och klappar mig lätt på min axel.
Jag ler och nickar.
- Okej, men jag borde nog gå nu innan någon hinner börja misstolka det här, säger jag och skrattar.
Och då säger Louis: Ja, det borde du nog, hejdå. Och sedan kramar han mig. Han. Kramar. Mig. Okej, en lärare kan väll krama sin elev, det är väll inget konstig med det? Eller?
Jag öppnar klassrumsdörren och går sedan raka vägen till mitt skåp. Efter mig kommer Amanda springandes.
- Vad hände där inne? Säger hon andfådd.
- Han frågade bara varför jag inte hängde med så mycket på lektionerna och så, inget annat, Säger jag då och försöker att verkligen dölja rodnaden i ansiktet.
- Jaha, visst, det är därför du rodnar! Säger hon och skrattar.
Jag skakar på huvudet och skrattar jag också.

Dagen går på som vanligt, nästan iallafall, förutom att jag hela tiden tänker på det där Louis sa, och den där kramen. Betydde den där kramen något? Eller var det bara en kram för att få mig på bättre humör eller så?
Skoldagen slutar och jag går raka vägen hem, utan att säga “hejdå” till Amanda. Jag vill inte höra en enda till fråga om Louis.

Väl hemma så hör jag hur mamma står och skriker i köket och kastar glasflaskor. Jag försöker att ignorera det och smyger in till mitt rum, men jag misslyckas totalt med smygandet.
- Hanna! Nu kommer du hit! Du och jag måste snacka!! Hojtar hon från köket.
Mitt hjärta stannar. Varje gång hon säger dem orden så bådar det aldrig gott.
Jag sväljer saliven som vattnat sig i min mun och går sedan, sakta, fram till mamma.
- Har du gjort läxorna? Säger hon med en sådan snäll röst så att man skulle kunna tro att hon var som vilken annan mamma som helst.
Jag sväljer på nytt saliven i min mun och svarar: Nä..
Hon slår knytnäven hår i bordet och rusar sedan fram till mig, men innan hon hunnit säga något så har jag sprungit ut till hallen, och då säger hon: Och vart fan tror du att du är på väg?!
Jag tar på mig mina foppatofflor och springer sedan ut, ut från lägenheten, ut till friheten.
När jag sprungit en bit så kom jag på, Louis. Jag springer till skolan där jag ser Louis på parkeringen.
- LOUIS!! Skriker jag och rusar fram till honom.

Kapitel 5

Kategori: Allmänt



- Chloe... 
Jag öppnade ögonen sakta och försiktigt och kunde sedan se Harry ligga lutad ovanför mig. 
- Good morning honey! Sa han och kyste mig mjuk och länge på läpparna. 
- Time to wake up! Today we are going to Malmö in Sweden! Ropade pappa ifrån köket. 
Jag suckade och klev sedan upp. 
- What is Malmao? Frågade Harry och satte sig upp i sängen och tog sedan på sig ett par svarta kalsonger, sina gråa mysbyxor och sedan en svart t-shirt med texten "Hipsta Please", den han köpte sammtidigt som jag köpte min "Hipsta Please" tröja.
- Hallo? Harry abröt mig ifrån mina tankar om han. 
- Oh... It's a really big city in Sweden, it's verry famous because of their celebrities! Sa jag och skrattade.
 Harry nickade och gick sedan ut till köket och under tiden tog jag på mig mina gråa mjukisbyxor och min svarta "Hipsta Please" mjukiströja, kanske skulle vara lite roligt ifall vi såg likadana ut idag? 

Jag slog mig ner vid matbordet och mamma serverade mig med omelett och bacon. 
- Yummy! Sa Harry och slickade sig runt munnen, i mina ögon såg det jävligt sexigt ut men i mammas såg det nog bara roligt ut och det var nog det som var meningen. 
- Chloe... Pappa slog till mig på axeln och jag ryckte till och kom tillbaka till verkligheten. "Jag måste sluta med de där tankarna" tänkte jag istället och började att äta.  
- One more stop and then we're in Vemdalen! Sa pappa och log. 
Snart Vemdalen... Snart ut i slalombacken... Jag åt snabbt upp frukosten, sa tack och gick sedan in till sovrummet för att packa ner tröjan jag egentligen skulle ha idag och gick sedan in till badrummet för att borsta håret och tänderna. 

2 dagar senare

Harrys PointOfView

- Now we're in Vemdalen! Hojtade Chris till. 
Jag öppnade ögonen och möttes av ett starkt vitt sken, snö, snö precis överallt. 
Chris svängde in på en smal skogsväg och stannade sedan vid ett svart hus, eller man kanske säger stuga? Men det var ju lika stort som huset hemma i London. 
- Finally! Sa Chloe och pustade ut. 
Jag vände mig till henne och skrattade. 
- Oh my god... No! Chloe tittade ner i bilgolvet och det såg ut som om hon skrek, fast innombords. 
- What is it? Frågade jag och klappade henne på ryggen. 
- Um... Nothing... Let's go inside! Sa Chloe och öppnade snabbt bildörren och bokstavligt talat rusade in i stugan. "Men väskorna då?" tänkte jag och öppnade bagaet och tog ut alla hennes väskor och bar sedan in dem. 
- Harry! 
Jag var precis framme vid dörren då Kim ropade på mig, jag vände mig om och kollade på henne med en min som skulle betyda "Ja?". 
- Shuld I take your bags? Frågade hon och pekade på resten av väskorna som var kvar där. Jag nickade och gick öppnade sedan dörren och gick in. 
Jag gick in med väskorna i rummet rätt fram där Chloe satt i sängen. 
- Here's your bags sweetheart..Sa jag och ställde ner dem framför den enorma garderoben som såg ut att vara gjord av speglar. 
- Sorry Harry... It was just... My ex, Louis... 
- Ex? Sorry if i quest this... But... For how long ago did he was your boyfriend? Frågade jag och satte mig ner bredvid henne i sängen. 
- I was twelve... so... five years ago... Sa hon och sneglade upp på mig. Jag nickade och gick sedan bort mot hallen för att gå ut igen. 
- Where are yu going?? Frågade Chloe och sprang efter mig men innan hon hann att stoppa mig så var jag ute. 
Jag kollade mot huset på andra sidan. Louis, där stod han, tillsammans med sin tjej eller det kanske var hans syrra? Aja... Det är inte det väsentliga just nu. Jag gick fram till han för att hälsa. 
- Hi! Sa jag och tog fram handen ur min jackficka, för jag ville ju vara artig och skaka hand. 
- Hi... Sa han och kollade konstigt på mig. 
- My name is Harry and I'm Chloes boyfriend. 
- Oh... Chloe... Do you remember her Lottie? Sa han och kollade på tjejen som stog bredvid, vars namn tydligen var Lottie. 
- Yes... Sa hon och skratade. Jag kollade konstigt på dem och hostade sedan till.
- By the way, I'm Louis and this is my sister! Sa han och la armen runt Lottie.
Jag nickade.
- Whatever! I just wanted to say that I'm Harry! Bye! Sa jag och gick tillbaka till "våran stuga". 

Chloes PointOfView

Det blev svart frammför mina ögon och jag fördes helt plötsligt till en annans värld, Harrys värld, han tänkte på Louis, på att det var något speciellt med han men det speciella fick jag inte rikigt fram, det var suddigt. 
Jag kom tillbaka till verkligheten och hörde hur Harry steg in genom dörren. 
- It's afterski on the hotel tonight, are you two going? Frågade ropade mamma ifrån vardagsrummet. 
- Yes! Svarade Harry ifrån hallen. Jag kollade fråganade på han, skulle vi? Isånnafall kommer det här att bli en väldigt lång kväll. 

Klockan tickade snabbt och den vart helt plötsligt 9:30PM, dags att byta om till lite bättre kläder. Jag tog fram klänningen jag tagit med mig, glittrig upptill och lila nedtill, perfekt att ha nu. 
Jag kollade sedan i bottnen av garderoben där jag stält alla mina skor, jag lottade mella två stycken, ett par glittriga jeffrey campbell eller ett par svarta med nitar.. Det fick bli det glittriga! 
Jag tog på mig allt och gick sedan till badrummet för att fixa mig. 
Håret lockade jag bara lite lätt med plattången och sminket fick bli mascara, eyeliner och grå glittrig ögonskugga. 

Jag gick ut till hallen för att vänta på Harry som kom 10 minnuter senare, för han var ju också tvungen att byta om och fixa sitt hår. 
När han väll var klar så svimmade jag nästan av chocken... Det såg inte ut som han! Hans lockar var borta och istället hade han gjort det till en elvis liknande frisyr. Kläderna var väll inte så annorlunda.. Svarta jeans, vit tröja med något svart tryck på och en svart kavaj. För att dra en slutsats av allt så kan jag ju säga supersexig! 

Harrys PointOfView

Jag gick fram till Chloe och viskade sedan till henne: You look really gorgeous honey! 
Hon skrattade sitt underbara, fina och ljusa skratt och gick sedan ut hand i hand med mig. 
Vi kollade upp mot den stjärnklara himlen och kyste varandra sedan, det här skulle bli en väldigt väldigt lång natt. 

Väl nere vid hotellet så checkade vi in på afterskin och sen drog det igång. Drink efter drink, låt efter låt, dans efter dans, tjej efter tjej och än hade det bara gått en halvtimme. 
BAM! Nu var kapitel 5 klart också! Om det är något ni önskar till nästa kapitel, just leave that in a comment! 
Behöver 5+ kommentarer annars också!xx

Kapitel 4

Kategori: Allmänt



Harrys PointOfView

- Time to get of! We're in Germany now! Ropade Chloes pappa, Chris, så högt att Chloe som låg och sov på min mage vaknade och så att jag som var på väg att somna hoppade till. 
Jag gnugade mig i ögonen och kollade sedan ut genom bil rutan. "WaldCamping" Stog det på en skylt precis framför, och jag var nog inte den enda som såg det. 
- Are we going to live here?! Sa Chloe panikslaget, antar att hon hade väntat sig något mycket lyxigare. 

Bilen stannad utan för en lagomt stor, mörkbrun, timmer stuga. 
- Is this good for miss perfect? Sa Chris till Chloe och skrattade. Jag fattade inte det roliga och det gjorde ingen annan heller. 
Jag och Chloe steg ut ur bilen och gick till bagaget och tog ut våra väskor och gick sedan in till stugan.
Inredningen var som väntat, träig. Vi gick in till varsit sovrum för att se vilket vi skulle ha och vilket Chloes föreldrar skulle ha. 
Rummet jag gick till skulle vi inte ha, för där fanns det bara en dubbel säng, fast det fanns ju ett eget badrum där, det skulle nog Chloe gilla... Fast dubbel säng? Nej tack! 
- Not this room! Ropade jag till henne. 
- Not this either! Fick jag till svar. 
Chloes föreldrar som precis kommit in skrattade åt oss. 
- There are double beds in both rooms! Sa Chloes mamma Kim och log. 
- What?! Ropade jag och Chloe i kör. 


- Sorry... But this was the only cottage who was okey... Sa Chris. 
Både jag och Chloe suckade och bestämde oss sedan för att ta rummet med badrummet.

När vi packat upp kläderna vi skulle ha imorn så satte jag mig i soffan tillsammans med Chloe. 
- We're going to shop some food and things... Are you going with us or are you staying here? Ropade Kim ifrån hallen. 
- We stay here! Ropade Chloe till svar och la sig sedan ner och lutade hennes hudvud mot mina ben. 

*PANG* De smällde igen dörren och sedan kunde vi höra bilen köra därifrån. 
Chloe skrattade till. 
- What is it? Frågade jag henne och zappade mellan kanalerna, 
- Will you be my boyfriend? 
Jag tappade tv dosan av chocken. 
- Why can't we just be friends? Frågade jag henne, för jag var inte berädd på ett förhållande än, 
- If thats what you want so.. okey... Sa hon och lät lite deprimerad. 
Jag tänkte efter ett tag och frågade:
- If you will do some bad things I can say "yes". 



Chloe skrattade, satte sig upp och kysste mig på munnen. 
- Of course I will! 
Jag log och smekte henne sedan på ryggen, ner mot rumpan och sedan började jag att klä av henne.
När vi bara hade underkläder på oss bar jag in henne till sängen. 

Chloes PointOfView

Vi låg i sängen, i stugan som vi hyrt, i Tyskland i bara underkläder. Harry kysste mig på munnen och sedan tog vi av varamdra underkläderna och sedan smekte han mina bröst samtidigt som vi hade sex.



Jag försökte att kolla vad Harry tänkte, men det gick inte.. Jag antog att han tänkte något om mig, för tankar om mig, kunde jag (av nån anledning) inte läsa. 
Harry satte sig upp och jag följde efter. 
- You're so stupid... Sa Harry och skrattade. 
- I know... Sa jag och slickade på hans sexiga mage och slutade när jag kom ner till hans kuk. 
- Why did you stop? Frågade han och kyste mig på halsen och vidare ner till brösten och sedan till min slida, men precis när han skulle börja med det han skulle göra, så drog jag upp hans hudvud till mitt ansikte och började istället att hångla med han.


Harry kollade chockat på mig, men vi är ju faktiskt bara 18 år. 

Vi la oss ner i sängen och började att skratta, skratta åt vad som nyss hade hänt. Men sedan kom jag att tänka på Jack... Om han hade det bra nu? Om han nyss sett vad vi gjort? Han kanske står framför sängen nu? Jag skakade bort tankarna och klev istället upp ur sängen för att klä på mig igen, för jag antog att mamma och pappa snart kom tillbaka. 

Så jah! 2 kapitel på en dag! Vad tycker ni om det? 
Hoppas att det inte blev för snuskigt bara.. 
+4 kapitel för nästa kapitel! 

Kapitel 3

Kategori: Allmänt



Harrys PointOfView


Jag visste att det var något om Jack. 
- Jack has died... He jumped in front of a train... Sa mamma tyst. 
Jag vände mig om i soffan och hörde sen mamma gå med tysta långsamma steg ut till köket. 
"Har Jack, Jack Harries... dött? Det måste vara en dröm... Om jag slår mig själv så vaknar jag och allt är som vanligt igen!"  Tänkte jag och slog mig själv, men inget hände. Alltså var det sant... 



Chloes PointOfView

Jag vaknade ur min djupa sömn, kall svettig, andfådd. Jag hade drömt att Jack hoppat framför ett tåg och dött.. Tur att det bara var en dröm! 
Jag tog upp mobilen för att kolla klockan men såg då att jag fått ett sms från Harry. 

From Harry<3
Jack has died.. 

Drömen var sann... Men det var inte möjligt!
"Varför? Varför ville han lämna hans nära och kära?
Han hade ju trotsallt några månader kvar att leva... Han kunde väll iallfall sagt hejdå!"

Tänkte jag och jag kände hur det hettade till inombords och tillslut brast det.
Jag sprang in till köket, började att slå i skåpluckor, kasta glas i golvet, riva sönder gardinerna och skrika så att säkert hela området där jag bodde vaknade, men det sket jag i! 
Jag satte mig ner på golvet och lutade mitt hudvud i mot knäna och tårarna började att forsa. 
Varför?!



2 dagar senare

Idag ska vi åka tre dygn i en bil... Jag, Harry, pappa och mamma... Inte Jack... Jag som hade bestämt redan i sommras att han skulle med och allt var bra och vi hade bestämt precis vad vi skulle göra!
Men nu blir inget som jag tänkte mig, men för hans skull så ska jag och Harry ha jätte roligt tillsammans och jag får hoppas att han är med oss. 

Jag stängde ingen min dagbok och la ner den i väskan. 
- Are you done? Ropade mamma ifrån garaget. 
- Mm... Suckade jag och började att gå mot de illaluktande och skitiga garaget. 
- Could we get Harry or will he come to us?? Frågade pappa, även fast jag trodde att han visste det eftersom jag sagt det till honnom precis dagen innan, fast har han lågmine så har han.. 
- We would pick him up, in about 40 minutes! So I think we need to go now! Sa jag, slängde in min väska bland all annan packning i bagaget i den rosa-vita buss bilen och satte mig sedan längst bak i den och började att göra det mysigt med alla filtar och kuddar jag lagt dit dagen innan, det skulle ju trotsallt bli en tre dygns bilresa! 

Vi svängde in på garaguppfarten till Harrys hus och vi kunde se han komma springandes med alla hans 4-5 stycken väskor, jag skrattade lite smått och gick sedan ut för att hjälpa han. 
- Tagged? Frågade jag han och log. 
- Hmm... But I think we're going to have fun! With me no one never has boring! Right?
Sa han och skrattade lite lätt.



Jag skrattade och slog till han lite lätt på armen och lyfte sedan in all hans packning bland resten av packningen. 
- To Sweeeeden! Tjoade mamma och pappa högt och satte på bilradion på högsta volym. Harry skrattade och mitt ansikte blev rött. 
- You first! Sa jag till Harry och han klev in först och satte sig vid sätena frammför mig. 

Hörni! Vad hände med kommentarerna??
Om ni tycker att det är dåligt så kan ni kommentera det och vad jag ska ändra på!xx 
+4 kommetarer för nästa kapitel! 

Kapitel 2

Kategori: Allmänt



Chloes
 PointOfView


Du min vän, är den enda jag kan snacka med just nu utan att börja gråta... Fast lite gråter jag ändå.. Fast inge mycket! Men du kanske vill veta varför jag gråter? Min kära Jack har fått cancer och dör om bara några månader.. Jag kan fortfarande inte fatta att det är sant.. Det kan inte vara det.. De kommer att bota han! Hoppas jag. 
Okej.. Nu gråter jag floder... Om han dör.. Dör jag. 



Jag orkade inte skriva mer än så idag.. Jag stängde igen dagboken och gick sedan ner till det tomma köket, (mamma och pappa var på jobbet så jag hade huset för mig själv tills ikväll) Jag öppnade kylen och tog fram ett juice paket och öppnade sedan skåpet ovanför diskbänken och tog fram ett glas. Skulle jag orka leva på ett glas juice på hela dagen? Troligen inte... Men jag var inte på humör för att äta. Jag hällde upp juicen i det lila glaset och drack sedan upp det i en klunk. 
Jag slängde förpackningen bland resten av pap-kartongerna och gick sedan upp till mitt rum igen. 

Jag satte mig i sängen med datorn och skulle precis logga in på facebook när jag kom på: 
Juste! Jag ska ju till Vemdalen imorgon!
Jag tog upp min telefon istället och messade Jack och Harry och frågade ifall de skulle med,


för lite roligt må vi väll få ha! Någon jävla cancer ska inte få förstöra våran vänskap och gemenskap!

Harrys PointOfView

Det burrade till på vardagsrumsbordet, ett sms ifrån Chloe.
"Vemdalen/Sweden tomorrow?xx"
Jag tänkte ett tag, och ja, det skulle faktiskt vara skönt att åka bort i några dagar och tänka på annat. 
"Sure!x"



Jag skickade meddelandet och tänkte sedan ringa Jack och höra ifall han skulle med. 

Jag gav upp efter tio singnaler, han brukar ju alltid svara på första? Har det hänt han något? Jag blev orolig och ringde hans mamma istället, inget svar där heller. Jag gav upp och la mig ner i soffan istället. Jag kände då hur trött jag egentligen var! Så jag blundade och sen somnade jag. 



- Harry! 
Jag vaknade från min 13 timmars sömn och såg min mamma stå böjd över mig med tårar i ögonen. 
- Yes... Sa jag nyvaket. 
- It has hap-p-pend a little thing... or maybe a big-g-g thing.. Stammade hon fram gråtandes. Jag tittade frågande på henne och satte mig upp. 

Tack för de senaste kommentarerna! De betyder mycket! +4 kommenterer för nästa kapitel?xx

Kapitel 1

Kategori: Allmänt



Mitt hjärta stannade. Min käraste Jack, med gyllenbrunt hår. chockladbruna ögon och ett leende som var vackrare än alla stjärnor på himlen.. Hade han fått cancer? Hade han blivit en av de utvalda?
Hon måste skämta.. Det kan inte vara sant.. 
Jag nickade åt mamma och gjorde inte en enda min utan sprang istället upp till mitt rum för att uttrycka alla de känslorna jag hade just nu. Arg, ledsen, sur, chockad... Jag satte mig ner i sängen och tog upp min iphone
och ringde Harry. Han svarade efter bara 3 signaler (som tur var)

- Hi sweetie! I was just on way to call you and... Sa han som lät jätte glad, som om det nyss har hänt något jätte roligt som han jätte gärna ville berätta, men jag avbröt honom,
för jag ansåg att de jag hade att säga var mycket viktigare. 
 
- Wait! I have very imoprtant thing to tell you! Jack... Jack has...
Jag snyfftade till och tårarna började att rinna igen. 

- Jack what? Sa han och han förstod på en gång att det hänt han något. 

- He has get cancer...
Sa jag och tårarna började att rinna ännu mer nedför mina kinder och jag snyfftade gång på gång. 



- You said what? You're kidding me! Right? Sa han och skrattade sitt chockartade skratt. 

- No.. It's true.. If you don't believe me... Call his mum! Cuz I guess that he don't want to talk right now... 

Det vart tyst, ingen sa något, först efter fem minnuter då jag avbröt tystnaden. 

- I call you later! Love you! Sa jag och sen la jag på och la telefonen bredvid mig i sängen.
Jag la mig ner och tänkte: Varför han? Mår han bra? Hur länge till kommer han att leva?
100 frågor snurrade runt i mitt huvud, skulle jag någonsin få svar på dem? 

Harrys PointOfView

Jag var inte säker på om det jag nyss fått höra är sant eller inte.. Men en sak är säker!
Jag behövde ta en promenad nu och rensa tankarna. 
Jag gick ut till den gråa och trista hallen och tog på mig min jacka och knöt mina skor. 
- Where are you going? Ropade mamma till mig ifrån köket. 
- Out! I need to be for my self a littlebit... Sa jag och öppnade dörren och stängde den sabbt
för att inte få några fler frågor om varför jag behövde det. 

- HAZZA! 
Jag vände mig om, nej, fan också! Inte nu! Zoe och Amy är inte direkt de man vill prata med just nu..
Så jag försökte att ignorera dem och fortsätta att gå, men det gick inte så bra.. 
- Hejsan Harry! Sa Amy och smekte mig på benet, "himla kåtbock" tänkte jag och putade bort henne med armen. 
- Men det var värst vad lilla Hazza var sur idag då! Sa Zoe och skrattade och försökte att kyssa mig,
jag slog till henne i ansiktet, inte med vilje... fast ändå... Jag gick i rask takt och försökte att komma ifrån dem. 

Jacks PointOfView

Jag kollade upp i taket, vitt och lite grått..
Lukten av sjukhus fick mig att komma ihåg dagarna jag spenderade här under tiden pappa hade cancer.
Och nu var det min tur.. Jag satte mig upp i sjukhus sängen och kollade sedan på mamma som hade tårar i ögonen fast log ändå och kollade på mig.
Jag klev upp ur sängen och gick fram till henne, drog handen genom hennes blonda lockiga hår
och sa till henne: Allt kommer att bli bra! 
Och sen gav jag henne en stor kram och precis då kom doktorn tillbaka. 
- Because you come in a little..too late..So will we probably not be able to surgically remove the cancer now .. Since it has spread to half the body now..I'm so sorry.. Sa han och låtsades låta jätte ledsen,
vem som helst förstod väll att han bara fejkade? För varför skulle han vara ledsen? Han var ju bara en doktor? Han har väll varit med om värre saker? Föresten! Varför tänker jag på det för när jag snart kommer att dö?... 
Mamma vände sig till mig med ögonen fylda av tårar och frågade sedan doktorn: 
- How much longer will he live? 
Jag kollade ner i golvet och ville absolut inte veta svaret.. 
- with luck? Almost three or four months.. 
Tre fyra månader?! Serriöst?! Nej! Jag brast... Nu kom tårarna.. Jag sprang ut ifrån sjukrummet,
ut från sjukhuset och vidare till tågstationen som låg bara två killometer ifrån sjukhuset. 



Skulle jag plågas igenom fyra månader och sen dö så kunde jag väll istället dö nu och slippa plågas? 


Eftersom att det vart så dåligt med kommenterer sist så kan vi väll ta +3 kommentarer nu då? :) 
Lots of love!x

Prolog

Kategori: Allmänt



Hej! Jag heter Chole och är 17 år! Intresant att skirva i en dagbok.. Men aja!
Jag går i en högskola här i London vid namn LOL... haha... Jo, den är roligare än ni anar! Not...
Fast snygga killar finns det såklart! Speciellt mina bästa kompisar Harry och Jack! Är jag kär i dem? Svar: Ja! Och det är ett stort problem för mig... Och det blir bara större när man får höra av en annan tjej i klassen att skolans mobbare, Amy och Zoe, också är kär i dem! Men de är ju ett år äldre...
Så det skulle nog aldrig funka mellan dem.. "Fast åldern är ju bara en siffra!" som alla säger..
Men det tycker INTE jag..
För tänk ifall jag skulle bli ihop med en 60 årig gammal gubbe?! Nä.. Fy fan.. Uscha! 
Kanske borde berätta att jag har en "hemlig kraft"! Eller vad man nu kallar det? Aja! Jag kan läsa andras tankar! Och nej.. Det är inte så roligt som det låter.. För jag kan inte läsa dem med vilje utan de bara kommer! Utan att jag vet om det! Som en gång fick jag en syn på någon som tänkte på porr... Ja... Usch.. 
Men jag har faktiskt tänkt på en sak.. Jag ska ju till Vemdalen på Onsdag,
en fjäll som ligger i Sverige som är mitt hemland, och då ska jag ta med mig Jack och Harry!
Så jag tänkte fråga chans på någon av dem då! Vilken det blir får vi se då..
Och om ni undrar, ja! Det är värt pengarna! För jag har inte åkt slalom (ja, jag ska åka slalom där) på tio år!
Så jag måste nog börja med nu igen innan jag glömmer bort det..
Tänkte faktiskt lära Harry och Jack att åka också! Hoppas att jag lyckas.. haha..
Men nu ska jag lägga mig i sängen och njuta av första dagen av lovet! Fett soft dag jag kommer att ha!♥ 


Jag stängde igen dagboken och la sedan tillbaka den i skrivbordslådan.
Jag kollade ut genom fönstret och såg snön falla sakta och fint ifrån himlen
och pryda backen med ett vitt och vackert täckte. "Äntligen vinter" tänkte jag och lutade mig tillbax i stolen
och blundade för att känna lugnet.
- CHOLE!! 
Det var min mamma Christine som ropade. Jag suckade och gick sakta ner för trappan
och lotsades som om jag nyss vaknat.
- Ja?.. Sa jag så drygt jag kunde. 
- Jacks mamma ringde... Sa hon tyst, så tyst så jag började misstänka att det hänt något. 
- Jaha, vad ville hon då? Sa jag och jag tror faktiskt att jag lät lite rädd. 
- Jack har fått cancer..