Varför välja?

- Det är tredje gången vi bråkar nu, suckar jag. Det är som om han vill att vi ska göra slut. Ska jag göra slut? Amanda?
Amanda tittar upp ifrån boken och tar sedan en slinga från hennes blonda, lockiga hår och lägger den bakom hennes öra.
- Ni har ju tekniskt sätt bråkat enda sedan dagen ni blev tillsammans, och ni har varit tillsammans i snart tre månader.. Ja, Hanna, jag tycker att ni ska göra slut! Harry är ju värsta skithögen och har alltid varit!
Jag suckar och lutar huvudet mot mina händer. Att jag och Harry har varit ihop i tre månader är chockerande, för både mig och hela gymnasiet.
Jag kollar på klockan och ser att det bara är fem minuter kvar tills SO:n börjar. Jag slår lite lätt på Amandas axel och hon fattar genast vad jag menar och ställer sig upp.

- 5 veckor kvar, och sedan börjar allvaret.. Suckar Amanda. Jag skrattar.
Skolklockan ringer och lektionen börjar.
SO:n med Mr Louis Tomlinson är är något jag kommer att sakna när vi gått ut gymnasiet. Dels för att hans lektioner är de roligaste, men mestadels för att jag inte kommer kunna se hans sexiga kropp i kostym längre.  
- Idag ska vi prata om lite allt möjligt, säger Louis och kollar ut mot eleverna.
Lektionen går som vanligt ut på att han frågar oss en massa roliga frågor och tillslut så pratar vi om helt andra saker än det vi egentligen skulle prata om.
Efter en och en halvtimmes snackande om hans barndom och fritid så slutar lektionen, för alla förutom mig.
- Du, Hanna, kan jag få prata med dig en liten stund? Säger Louis och kollar på mig med hans himmel blåa ögon.
Jag nickar och känner sedan hur rodnaden växer i mitt ansikte, och jag antar att Louis ser det.
- Inte behöver du rodna för det heller! Säger han och skrattar.
Jag kollar ner i min pärm och ler.
- Jag har märkt att du inte hänger med så mycket på lektionerna, varför är det så? Säger han och kollar på mig, med en min som såg ut att betyda “tycker du jag är snygg eller så?”.
Jag skrattade tyst för mig själv, jo, det är för att du är så sjukt jävla sexig så att man verkligen inte KAN hänga med på lektionerna! Tänkte jag.

- Det är nog för att jag har det så jobbigt hemma å så.. du vet.. mamma mår inte så bra just nu! Slutade det med att jag sa, för ja, det var ju faktiskt sant. I fyra veckor nu så har hon supit sig full varje kväll, tack vare den där jävla surgubben som kallas för pappa.
Louis nickar.
- Du vet, du kan alltid komma och snacka med mig ifall det blir FÖR illa. Säger han och klappar mig lätt på min axel.
Jag ler och nickar.
- Okej, men jag borde nog gå nu innan någon hinner börja misstolka det här, säger jag och skrattar.
Och då säger Louis: Ja, det borde du nog, hejdå. Och sedan kramar han mig. Han. Kramar. Mig. Okej, en lärare kan väll krama sin elev, det är väll inget konstig med det? Eller?
Jag öppnar klassrumsdörren och går sedan raka vägen till mitt skåp. Efter mig kommer Amanda springandes.
- Vad hände där inne? Säger hon andfådd.
- Han frågade bara varför jag inte hängde med så mycket på lektionerna och så, inget annat, Säger jag då och försöker att verkligen dölja rodnaden i ansiktet.
- Jaha, visst, det är därför du rodnar! Säger hon och skrattar.
Jag skakar på huvudet och skrattar jag också.

Dagen går på som vanligt, nästan iallafall, förutom att jag hela tiden tänker på det där Louis sa, och den där kramen. Betydde den där kramen något? Eller var det bara en kram för att få mig på bättre humör eller så?
Skoldagen slutar och jag går raka vägen hem, utan att säga “hejdå” till Amanda. Jag vill inte höra en enda till fråga om Louis.

Väl hemma så hör jag hur mamma står och skriker i köket och kastar glasflaskor. Jag försöker att ignorera det och smyger in till mitt rum, men jag misslyckas totalt med smygandet.
- Hanna! Nu kommer du hit! Du och jag måste snacka!! Hojtar hon från köket.
Mitt hjärta stannar. Varje gång hon säger dem orden så bådar det aldrig gott.
Jag sväljer saliven som vattnat sig i min mun och går sedan, sakta, fram till mamma.
- Har du gjort läxorna? Säger hon med en sådan snäll röst så att man skulle kunna tro att hon var som vilken annan mamma som helst.
Jag sväljer på nytt saliven i min mun och svarar: Nä..
Hon slår knytnäven hår i bordet och rusar sedan fram till mig, men innan hon hunnit säga något så har jag sprungit ut till hallen, och då säger hon: Och vart fan tror du att du är på väg?!
Jag tar på mig mina foppatofflor och springer sedan ut, ut från lägenheten, ut till friheten.
När jag sprungit en bit så kom jag på, Louis. Jag springer till skolan där jag ser Louis på parkeringen.
- LOUIS!! Skriker jag och rusar fram till honom.